Avträdet på Knusbacka allmogemuseum

19.09.2021 kl. 08:41
Knusbacka är en gammal bondgård med anor från den svenska tiden på 1700-talet. Gården förflyttades från Box i Sibbo till Hertonäs gård och dess museiområde i östra Helsingfors under 1920-talet. På Knusbackas gårdsplan finns även ett gammalt avträde. Det brukar Hertonäs gårds museums guider visa besökarna i samband med den historiska rundvandringen på Hertonäs gård och Knusbacka museigård. Guidningen ordnas under säsongstid från början av maj till slutet av september på söndagar klockan 14 till 15. Guiderna visar museigården och avträdet även som avslutning för guidningar för extra beställda grupper. Vad är det som gör ett gammalt avträde intressant? Hur förhöll man sig till avföring i det gamla bondesamhället? Hade avträdena någon annan funktion under den tid då de flesta var bosatta på gårdar på landsbygden? Läs mer nedan.

En diskussion om lämnandet av avföring och urin väcker ofta starka känslor i dagens samhälle. Det är ett tema som i många fall anses som tabu. Så har det inte alltid varit. Förändringen skedde först i början av 1900-talet. Avträdet eller nuförtiden i dagligt tal utedasset låg mitt på gårdsplanen på samma ställe som nu på allmogemuseet. I det gamla bondesamhället på 1800-talet var det trångbebott. Människor levde då mycket nära varandra. Avträdet blev på så sätt det forum för social kontakt där nära unga vänner av samma kön men även nära familjemedlemmar som mor och dotter eller far och son kunde diskutera ostört. Det här är även varför det fanns två avträdeshål på utedasset på Knusbacka. Av den här orsaken kallades ett avträde ofta för hemlighuset. Smeknamnet har inte att göra med de privata behov som man utförde i hemlighet.


Avträdet på Knusbacka museigård. Foto: EAW 2021.

När man hade uträttat färdigt behoven på hemlighuset var det dags att torka sig. Hur fungerade själva torkningen på 1800-talet? Det fanns högst antagligen inte något toalettpapper att tillgå då avträdet på Knusbacka var i bruk. I stället för modernt toalettpapper använde sig folk ofta av gammalt tryckt tidningspapper. Det förekom även att billiga färdigt lästa böcker användes för ändamålet. Produktionen av tidigt toalettpapper för kommersiellt bruk i västvärlden uppfanns av den amerikanske uppfinnaren Joseph Gayetty. Detta skedde i östra USA i mitten av 1800-talet. Fortfarande på 1930- och 1940-talen var toalettpapper relativt sällsynt i Norden. Många ansåg nämligen att det var en onödig och dyr lyxprodukt som inte alla hade råd med. Kommersiellt producerat toalettpapper slog igenom i Norden först i mitten av 1900-talet.


Avträdet (i mitten av bilden) är beläget central på gårdstunet, intill en annan ekonomibyggnad. Foto: EAW 2021.

Det har skett stora förändringar i mentaliteten gällande uppfattningen av avträden från mitten av 1800-talet till idag. Nuförtiden uppfattar många avträdena som ohygieniska. En stor anledning till detta är att den illaluktande avföringen och pappren blir kvar på dasset. I en egen toalett hemma förflyttas allt bort med vatten. Så var det inte i det gamla bondesamhället. Världsutställningen The Great Exhibition of the Works of Industry of All Nations hölls i Crystal Palace i Hyde Park i London år 1851. Här introducerades de första offentliga vattenklosetterna eller på engelska water closets (wc). De ökade på hygienen i städerna. På landsbygden fortsatte befolkningen att gå till dasset speciellt på somrarna. Livet blev mer privat på 1900-talet. Nu för tiden anses dassen därför generellt tillhöra en epok som har spolats bort från vår moderna värld. I enstaka fall kanske man fortfarande har ett traditionellt utedass på stugan.


Avträdet har restaurerats vid någon tidpunkt och nu finns bara ett hål. Även dörren har byggts om. Foto: EAW 2021.

Litteratur:
Backman, Sigbritt, Hertonäs gård - från säterier till museum, SOV, Helsingfors 2016.
Bäck, Kalle, Det svenska dasset – Inte bara en skitsak!, Borensberg 1994.