Den gamla väderkvarnen som finns på Hertonäs gårds museums område härstammar från Täktom i Hangö. Foto: EAW 2019.
Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f. (SOV), som har grundats år 1906, äger fortfarande Hertonäs gårds område och samtliga byggnader samt upprätthåller museiverksamhet. Föreningen beslöt 1919 att grunda ett sockenmuseum, men 1921 hade fokus förts mot att grunda ett museum för det svenska i Nyland. Vid den här tiden låg Hertonäs i Helsinge socken.Redan tidigare hade föreningen samlat in gamla allmogeföremål och verksamheten fortsatte på 1920-talet samtidigt som ett Topeliusmuseum öppnades i karaktärsbyggnaden på Hertonäs gård. Parken restaurerades och på resten av området ämnade man uppföra flera nyländska bondgårdar i stil med Fölisön i Helsingfors eller Skansen i Stockholm.
Den gamla väderkvarnen år 1955. Foto: SOV.
Till en början flyttades två loftbodar från Knusbacka i Box i Sibbo till området. Efter hand flyttades även andra byggnader som idag bildar museigården Knusbacka belägen i norra delen av det av SOV ägda området. Samtidigt flyttades en väderkvarn från Södergård Täktom i dåvarande Bromarv (nuvarande Hangö). Flyttningen bekostades genom en donation på 5 000 mark (som motsvarar 1 680 euro år 2021) av Svenska småbruk och egna hem. Väderkvarnen placerades väster om vagnslidret intill det som idag är Borgbyggarvägen.
Väderkvarnar producerar vindkraft med hjälp av sina vingar. Med kvarnarna kan man till exempel pumpa vatten eller mala säd till mjöl. Väderkvarnar på museiområdet Zaanse Schans i Nederländerna. Foto: EAW 2019.
Under 1960-talet verkade tillfälligt ett kurscentrum på Hertonäs gård. I början av 1970-talet återupptogs museiverksamheten i karaktärsbyggnaden och museet började hålla öppet regelbundet. Behovet av reparationer av de olika byggnaderna var uppenbart. Ett antal år hade exempelvis kvarnen saknat vingar. År 1971 fick väderkvarnen nya vingar, som bekostades av konstnären Aino Merimaa som ersättning för att hon fick ha sin ateljé på Hertonäs gård. Vingarna beställdes från Riihimäki och gjordes kortare än de ursprungliga så att barn inte skulle nå upp till dem. Samtidigt lät SOV reparera kvarnens fot med virke beskostat återigen av Svenska småbruk och egna hem.
År 1971 fick väderkvarnen nya vingar. Tyvärr antändes kvarnen år 1988, varefter den måste repareras grundligt. Foto: SOV.
Den 7 augusti 1988 stod kvarnen i ljusan låga. Den hade antänts av en pyroman. Väderkvarnen blev delvis förkolnad på insidan och vingarna samt brädfodringen måste repareras grundligt. Väderkvarnen har blivit ett landmärke och en symbol för både museet och restaurang Gamla Kvarnen, som sedan länge verkat i det gamla inspektorshuset på området. Kvarnen hälsar fortfarande alla som rör sig i området välkommen till Hertonäs gård och inbjuder till en liten bit herrgårds- och folklivshistoria mitt i ett modernt Helsingfors.
Läs mer i:
Backman, Sigbritt 2017: Hertonäs gård - från säterier till museum. SOV. Helsingfors, tredje upplagan.
Backman, Sigbritt 2013: Tidsresa med Svenska Odlingens Vänner i Helsinge. SOV: Helsingfors.