Under de senaste veckorna har vi praktikanter konfronterats med flera frågor och problem vi behövt ta ställning till – hur och med vad ska vi digitalisera, i vilken ordning, hur vi borde dela upp arbetet, vilka försiktighetsåtgärder vi bör iaktta, etc etc... Efter ett seminarium som hölls av Helsingfors stadsmuseum under vår andra arbetsvecka väcktes de frågorna på nytt, och gav oss både inspiration, motivation och förnyad förskräckelse – kommer ljuset från scannern skada våra foton, borde jag sluta ha med mig vattenflaskan i arbetsrummet? Att bära med sig kaffekoppen genom museet, som man nog gjort ett par gånger, tedde sig iallafall bestämt som en dålig idé.
Flygbilder från Hertonäs gård 1950. Fastän Hertonäs varit bebott redan i många hundra år, är skillnaden mellan då och nu slående - inte ens hundra år senare är gården omgiven av asfalt och höghus. Hertonäs hade vid tidpunkten för denna bild redan blivit del av Helsingfors stad, och planeringen för förortsbyggandet på 50-talet var redan igång. Foto: SOV (ur Hertonäs gårds museums bildarkiv, samling 113).
Under sommaren kommer vi dessutom förflytta oss från att digitalisera fotografier till att själva fotografera och gå igenom Hertonäs gårds fysiska samlingar. Förhoppningen är att vi ännu i sommar, så fort vi besegrat bildarkivet, kan börja ladda upp bilder, beskrivningar och forskning kring museets föremål samt göra hela samlingskatalogen tillgänglig online. Idealt kommer då intresserade att kunna bläddra bland samlingarna utan att aldrig ens behöva sätta sin fot i museet (fast de får de ju gärna också göra!) och föremålen kan vila ostörda och skyddade i ett svalt och mörkt rum, så de hålls i gott skick i en lång tid framöver.
Målet med konservering och samlingsförvaltning är ju det – att bevara vårt kulturarv så länge som möjligt. Att digitalisera samlingarna fyller dock inte bara den funktionen, utan tillgängliggör också museets föremål för en allt större grupp människor samt sänker ribban för att hitta och ta del av det kulturarv som finns på Hertonäs gård. Om man söker efter bilder på, säg, Helsinge under tidigt 1900-tal – då är det ju enklare att plocka dem från Desky (där allt vårt material är fritt att använda!) än att boka in sig fysiskt hos intendenten och skanna eller fota de fotografier man vill ha.
Några samlingar är redan om-mappade och digitaliserade. Nu återstår bara typ 100 till… (bild av Hertonäs gårds museums bildarkiv, låda 1). Foto: IK 2021.
I egenskap av studerande måste jag säga att bildarkiv och digitaliserade samlingar varit en guldgruva, både för studier, essäer och avhandlingar, men också för alla möjliga kreativa och mer populärhistoriska projekt – tack till t. ex. Svenska Litteartursällskapet, Riksarkivet, och Nationalgalleriet för det! Materialet vi producerade under Museiprojektkursen våren 2021 skulle definitivt inte varit lika snitsigt utan de bilder som var tillgängliga tack vare dessa organisationer. (Se inlägg från 1.6.2021 samt Wilhelm Breitensteins text från den 30.5.2021 på museets blogg för mer om det projektet!).
I skrivande stund vet vi ännu inte vilka utmaningar vi kommer stöta på under arbetets gång, men jag kan iallafall säga att jag ser fram emot att lära mig mer om konservering och förvaltning i sommar – då jag skriver nästa blogginlägg har jag förhoppningsvis hunnit stoppa många klänningsärmar med silkespapper, vikt hundra nya samlingslådor, och hittat en massa intressanta saker i museets okatalogiserade gömmor.
Ida Karlgrens lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.