Den unga officeren Cronstedt hade en framgångsrik start på sin karriär, då han som 19-åring befordrats till artilleriets löjtnant. Han ville fortsätta att avancera och han bestämde sig för att gå i tjänst utomlands. Det var vanligt för unga officerare i den svenska flottan att gå i tjänst utomlands. Att hålla övningar med flottan var dyrt, så det var praktiskt att skicka officerarna för att kriga i en annan flotta och på så vis hämta kunskapen med sig hem.
Cronstedt hade den brittiska flottan i siktet och den 1 juni 1776 gav han sig iväg från Sveaborg med jakten Mercurius till Köpenhamn, där han for ombord en engelsk brigg, Providence. Briggen reste till Yarmouth, där Cronstedt vistades i några dagar och sedan till London, briggen ankrade i stadens hamn den 30 juni. Då Cronstedt kommit till sin destination, var det hans första uppdrag att få kontakt med den svenska ambassadören, Gustaf Adam von Nolcken. Nolcken hade goda förbindelser, bl.a. med the Admiralty och han skulle meddela Cronstedt när en öppen plats på ett fartyg hade kommit till hans kunskap.
Cronstedt vistades i London några dagar tills von Nolcken den 5 juli kontaktade Cronstedt om en fri plats på fregatten Perseus. Perseus var en del av en konvoj som var på väg mot Nordamerika, för att stöda brittiska trupper i det amerikanska frihetskriget. På så sätt blev Cronstedts första krigsupplevelse det amerikanska frihetskriget.
Det är dock bra att minnas att Cronstedt inte stred på den brittiska sidan på grund av någon ideologisk orsak, då han var huvudsakligen där för att samla kunskap och ära åt sig själv. Flera av de svenska officerarna i Englands tjänst hade t.o.m. hoppat över till den franska sidan i kriget, för att den franska flotta gav utländska officerare mera pengar, samt tillät dem hålla fast i sina högre militära grader. På vilken sida man stred på berodde alltså inte huvudsakligen på något högre ideal, utan på de bästa omständigheterna. Det hände dock nästan aldrig att en svensk officer hoppat över från den franska flottan till den brittiska sidan, vilket tyder på att omständigheterna i Storbritanniens tjänst var huvudsakligen sämre för utländska officerare.
Henrik af Trolle skulle efter Cronstedts färd till Nordamerika i en brevväxling med kung Gustav III, beskriva hur även om Cronstedt inte hade tjänsgjort på den franska flottan, så var han likvärdig med sina kamrater för sin tjänst i den brittiska flottan. Cronstedt verkar ha fått ut mycket av sin krigsupplevelse i den brittiska flottan, vilket var ganska säkert en av orsakerna till att Cronstedt tjänstgjorde på denna sida i kriget.
Resan till Nordamerika var mycket händelselös, men när konvojen började närma sig den amerikanska kusten, så upptäcktes den 26 september att ett okänt fartyg som befann sig mitt i konvojen. Perseus började jaga det okända skeppet, som visade sig vara en amerikansk skonare, Viper. Efter att ha blivit jagad i flera timmar och Perseus avfyrat med sina kanoner mot Viper, gav skeppet upp. Redan nästa morgon dök upp en ny amerikansk skonare vid namnet Betsey, som efter att ha givit upp, lät omhändertas av Cronstedt och några andra män.
Då konvojen hade nått Sandy Hook, utbröt en stor storm den 3 oktober. Följande dag hade Betsey förlorat kontakten med Perseus och några dagar senare kontakten med konvojen. Besättningen var såpass liten att den inte kunde hantera situationen och den 14 oktober nådde skeppet kusten. Perseus hade samma dag nått New York, men Cronstedt och de andra på Betsey befann sig i New Jersey. Amerikanerna tog besättningen till fånga och Cronstedt blev på detta sätt en krigsfånge.
Cronstedt och den övriga besättningen flyttades till Philadelphia som nåddes den 23 oktober. Amerikanerna tillät fångarna gå fritt i staden och Cronstedt tog genast kontakt med baron Nolcken i London. Han frågade efter hjälp, men brevet kom fram först i mars 1777. Cronstedt flyttades efter en tid till Reading, var han träffade flera andra tillfångatagna brittiska officerare, som major Campbell. Efter att ha vistats i Reading, flyttades fångarna först till Bethlehem i Pennsylvania och sedan till New Brunswick i New Jersey. Fångarna utväxlades i staden den 5 december och Cronstedt var äntligen fri.
Cronstedt tjänstgjorde under vintern en stund på fregatten Roebuck, innan han återförenades med den större eskadern som Perseus hörde till. Eskadern seglade mot söder för att säkra att fientliga transportfartyg inte nådde staden Charleston i South Carolina. Därifrån fortsatte eskadern mot Västindien till ön Antigua, varifrån eskadern for i hamn den 21 februari 1777. På våren seglade eskadern mot Nordamerikas kust där bl.a. Perseus utförde flera operationer samt var med om flera eldstrider. Den 5 augusti ankrade Perseus vid New York. I land skrev Cronstedt brev åt sina släktingar, åt ambassadör Nolcken samt en rapport till befälhavaren av Arméns flotta, Henrik af Trolle. I New York var Cronstedt också med om en krigsrätt. Två sjömän hade rymt och de dömdes till 300 rapp var.
Fregatten Roebuck (femte skeppet från vänster) vid Hudson floden. Bild: Thomas Mitchell. På Hertonäs gård finns det bevarat flera tavlor som föreställer havsstrider.
Den första september seglade Perseus åter ut till havs och under operationerna fick Cronstedt ofta till uppgift att omhandta de kapade skeppen. I april 1778 fick Cronstedt sin första underrättelse från Sverige på två år. Brevet var från Nolcken som uttryckte sin lycka över att Cronstedt hade befriats. De dröjde inte länge före Cronstedt fick ett annat brev från Sverige. Meddelandet var från sekundchefen för den finska eskadern, Carl August Ehrensvärd som kallade på Cronstedt att återvända till hemlandet.
Cronstedt skulle resa med skeppet Greyhound till Philadelphia, som skulle plocka upp Lord Howe, överstebefälhavaren av de brittiska landstyrkorna, och sedan skulle skeppet segla mot Europa. General Clinton hade dock beordrat skeppet att segla i förtid p.g.a. den ändrade krigssituationen och Cronstedt blev strandad kvar i New York. Till Cronstedts förtvivlan hade skeppet seglat iväg med alla hans ägor. Cronstedt åkte till Philadelphia med fregatten Thames och anlände staden den 4 maj. Cronstedt fick dock veta att fregatten Andromeda hade nu utnämnts till att ta Lord Howe till Europa, så fregatten Greyhound fortsatte seglada ute på havet... med alla Cronstedts ägor.
Cronstedt bad lord Howe att ta honom med på Andromeda, men Howe gav honom inte ett svar. Cronstedt vandrade nu på Philadelphias gator och var mycket desperat. Den 20 maj mötte Cronstedt trubbel då han anklagades för att vara en spion, då han vandrat vid stadens befästningsanläggningar. Till Cronstedts lycka hade han ett brev på sig till översten Markham. Översten var släkt med en av Cronstedts vänner från Perseus. Översten bevisade Cronstedts oskyldighet och bjöd honom sedan på middag.
Efter en tid kontaktade Cronstedt Hammond, kaptenen av skeppet Roebuck, var Cronstedt hade tidigare tjänstgjort. Hammond tog Cronstedt vänligt emot och lät honom segla på fartyget. Den 30 maj seglade Roebuck ut till havs och skeppet deltog i de operationerna som uppkom i samband med evakueringen av Philadelphia. Efter att ha utfört militära operationer i ungefär ett halvt år, så reste Roebuck mot Europa den 21 november 1778. Skeppet anlände London den 7 januari 1779, var Cronstedt uppvaktade von Nolcken och tackade honom för hans ansträngningar under Cronstedts fångenskap. Cronstedt träffade i staden Harwich en svensk läkare vid namnet Carl Peter Thunberg, som höll sällskap till Cronstedt under sin resa hem. Männen reste nu till Nederländerna och de anlände i Haag den 2 februari. Thunberg hade ärenden i Amsterdam, så Cronstedt turistade bland Haags museer, teatrar samt så träffade han nya bekanta. I februari reste männen mot Hamburg och när de anlände till Lübeck fick Cronstedt se det huset var kung Gustav Vasa hade i tiden vistas vid. De anlände strax till de svenska områdena i norra Tyskland och i Stralsund träffade Cronstedt generalmajor Armfelt samt överstarna Pollet och von Röök.
Den 11 mars reste männen på postjakten Sophia Albertina till Ystad, vart de anlände den 14 mars. Cronstedt hade äntligen återvänt till hemlandet och i Stockholm anmälde sig Cronstedt för Trolle, som gav honom till uppgift att skriva en rapport om sin flera år långa expedition till Nordamerika. Cronstedt bad Trolle att skicka honom på tjänst till den franska flottan eller till Medelhavet, men Trolle nekade detta. Cronstedts kunskaper behövdes i hemlandet och hans framtida karriär var nu säkrad. Ungefär tio år senare skulle Cronstedt bli berömd för sina insatser vid den andra striden av Svensksund.
Mikael Lindholms lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.
Litteratur: Odelberg Wilhelm, 1954. Carl Olof Cronstedt. Södertälje.