På Hertonäs gård finns det bevarat ett kontrakt från den första december år 1858, som Stjernschantz utarbetade till en torpare vid namnet Gustaf Eklund. En torpare är en bonde som jobbar på ett litet område av jord som arrenderats till honom, oftast av en borgare. Genom detta kontrakt kan man få en bättre bild av hur en torpares liv såg ut i mitten av 1800-talet, framför allt vad som krävdes av honom.
Stjernschantz nämner i början av kontraktet att torpet i frågan är beläget på Hertonäs gårds ägor, vilket betyder att detta torp var säkert beläget vid eller någonstans nära, nutida Hertonäs gård. I kontraktet nämns att Stjernschantz och Gustaf Eklund har överenskommit om de uppräknade sakerna och kontraktet består av 11 stycken punkter. Kontraktet börjar med att lyfta upp hur alla de byggnader som finns på torpet skall underhållas av torparen och vara i lagligt skick. Torparen måste dock också anmäla om reparationerna till landsägaren och han får inte hugga ner träd i skogen utan landsägarens lov.
Det poängteras dock att torparen kan använda träd som t.ex. fallit i en storm, plankor från gården som ej är dugliga mera eller grövre kvistar som ligger i skogen som ved för att sätta upp eld. Träet får dock inte säljas och bestraffas bl.a. med vräkning. Svedjande är också förbjudet och om skogseld sker p.g.a. vårdslöshet, så skall torparen ersätta skadan. Om ett hus skulle brinna eller skogseld ske, så är torparen skyldig att betala dubbelt så mycket som skadan kostat. Dessutom skall torparen själv bygga upp de nedbrända husen utan landsägarens hjälp.
Kontraktet som är bevarat i Hertonäs gårds arkiv. Bild: Mikael Lindholm
Kontraktet påpekar att torparen har rätt vid en foderbrist, att hugga av kvistar från lövträd, dock måste kvistarna huggas ½ aln från stammen, så att nya skott kan växa. Då badkvastar görs, skall banden göras, inte av små träd utan av grankvistar. Torparen måste också akta sig för främmande personer som kan skada skogen. Ifall förbrytaren upptäcks och kan lagligen bevisas, ger Stjernschantz åt angivaren 10 Rubel silver eller halva vitesförbudet.
Det påpekas att torparen inte skall låta sin boskap beta på Hertonäs gårds ängar och om något boskapsdjur blir fasttaget av gårdens folk, så måste torparen lösa den för två rubel silver. Om det skulle vara ett svin som tagit sig till gårdens åkrar eller ängar och de inte är ringade eller har en klava, så skall det betalas 50 kopek för varje svin som fasttagit. Det nämns dessutom att torparen inte får använda sig av Hertonäs gårds pigor och drängar utan lov. Övrigt så uppmanas att fiskevattnen ej får användas utan lov och att tillbruk av brännvin förbjudes och anmäls direkt till en kronansbetjänt om denna lag bryts.
I kontraktet räknas också upp vad en torpare har skyldighet att arbeta med på torpet. Torparnas huvudsakliga skyldighet var att utföra dagsverk, alltså ett arbete under en dag. Enligt kontraktet måste torparen: utföra tre häst dagsverk och 20 fotdagsverk i veckan. Dessa dagsverk skall dock inte utföras med barnarbetskraft, utan med ordentliga personer och även dugliga kvinnor godkänns. Torparen skall spinna 8 stycken lin, mälta en tunna råg eller korn och årligen om hösten leverera två kappor av lin. Torparna skall turvis om söndagen resa till kyrkan för att efterhöra lysningar. Torparen skall underhålla landsvägen året om, fast Hertonäs gård delar Byvägens ägande med Viks Ladugård. Torparen skall betala allt torpet är skyldig till kronan samt övrigt skyldigheter.
Så länge torparen fullgör sitt kontrakt sitter han i besittning av torplägenheten. Om han skulle bryta det som överenskommit, med att t.ex. dåligt sköta om husen, åkrarna eller ängarna bli skogbevuxna eller inte dika, så kan torparen anses oduglig. Torparen kan då sägas upp och han får lov att flytta bort. Bortflyttningen sker på hösten. Till sist nämns det att kontraktet kommer i kraft den första Maj nästa år, alltså år 1859. Kontraktet slutar med att nämna att torparen fått ett bevittnande exemplar av kontraktet.
Mikael Lindholms lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.