Det finns tre stycken vita miniatyrskulpturer i marmor i röda salongen av karaktärsbyggnaden på Hertonäs gård. Var sin skulptur är en reproduktion av ett välkänt äldre konstverk. Det handlar om två skulpturer föreställande sittande pojkar, och ett föreställande en stående kvinna. Alla har kommit till museet via lantsbruksrådinna Helene Bergboms sterbhus.
Den musikalisk begåvade Helene Gustava Gripenberg, som också arbetat som lärarinna, gifte sig med John Bergbom år 1882. John, som var speciellt intresserad av jordbruk, växte upp på Hertonäs gård. Paret tillbringade 35 år tillsammans på gården, tills John blev skjuten i hemmet av en grupp rödgardister i november 1917, efter vilket Helene snart flyttade bort från Hertonäs. Slutligen beslöts att Hertonäs gård doneras till Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f. (SOV), en förening som John hört till. SOV upprätthåller Hertonäs gårds museum även i dag.
Foto: Viivi Heinonen, konstnär: okänd, Pojke med sticka, Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f. (SOV) C.C. B.Y. 4.0 erkännande.
I sydöstra hörnet av salongen, ovanför soffan, finns en hukande figur, som inspekterar sitt fotbotten. Den originella hellenistiska bronsskulpturen, kallad Spinario, Törnutdragaren, Fedelino, eller Pojke med sticka, finns i Rom, i Kapitolinska museerna. Motivet har inspirerat konstnärer och konstsamlare länge efter antika Roms glanstid, både i form av målning och skulptur, och reproduktioner som den som funnits i det Bergbomska hemmet på Hertonäs gård var mycket vanliga.
Foto: Viivi Heinonen, konstnär: okänd, Läsande gosse, Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f. (SOV), C.C. B.Y. 4.0 erkännande.
På andra sidan av rummet, på en piedestal, sitter en liten figur i en väldigt liknande ställning, med ena benet lyft över andra knät och en bok i famnen. Denna är en reproduktion av ett mycket vanligt motiv; “läsande gosse”. Motivet finns i otaliga versioner, både i sten och porslin, tidvis sålda i par som Läsande flicka och Skrivande gosse. Italienska nyklassicistiska konstnären Antonio Canovas (1757–1822) namn finns inristat på boken. Det finns gipsavgjutningar soms tillverkning Canova övervakat, som fått “ANTONIO CANOVA” inristat i dem, vilket skulle kunna tyda på att även om Canova inte skulpterat originalet, som Hertonäs gårds Läsande gosse är gjord efter, hade han kanske ändå haft sin hand i reproduktionsprocessen.
Foto: Viivi Heinonen, konstnär: okänd, efter Antonio Canova, Hebe, Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f. (SOV), C.C. B.Y. 4.0 erkännande.
Tredje skulpturen föreställer en stående kvinna i rörelse, med ena armen utsträckt. Hon står i nordöstra hörnet av rummet, klädd i ett kraftigt veckat tyg, som är knutet runt hennes midja. Hon håller kärl i båda händerna. Skulpturen är en reproduktion av en skulptur gjord av Antonio Canova. Originalet finns i Eremitagets samlingar, i Sankt Petersburg. Skulpturen skildrar ungdomens gudinna Hebe, som tillsammans med Ganymede fungerade som gudarnas munskänk.
Alla tre skulpturer är reproduktioner av välkända äldre verk. Detta minskar dock inte deras värde som museiobjekt. Förutom att skulpturerna har varit en del av inredningen, kan de även ses ha en annan funktion.
Antika formspråket syns i salongen, förutom i skulpturerna, som alla på sitt sätt syftar till antiken, också bland annat i de två joniska pelarna som delar rummet. Gårdens ägare har satt hänsyn på inredningen både för sin egen njutning och för besökarnas uppskattning. I salongen finns också fotoalbum som tillhört Helene, med bilder bland annat från Italien och från världsutställningen i Paris år 1889. Både utlandsresor och konstverk med tydliga kopplingar till Italien har påverkat den kommunicerade kulturella kapitalen.
De tre skulpturerna i salongen på Hertonäs gård har fungerat både som vackra konstobjekt, men också som budbärare, som berättat om sina ägares förmögenhet, internationalitet, samt deras kännedom om finkultur. Eftersom föremålen på Hertonäs gårds museum idag inte endast finns utställda som museiobjekt, utan också som föremål som ägts av gårdens tidigare ägare, representerar de dessa tidigare ägare; deras tankar och åsikter, deras identitet.
Viivi Heinonens lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.
Litteratur:
Backman, Sigbritt 2016. Hertonäs gård – från säterier till museum, Helsingfors: Svenska Odlingens Vänner i Helsinge r.f.
Betzer, Sarah 2019. “Canova, 1816: marble, plaster, surface”, The sculpture journal 28, 315–330.
Castrén, Paavo 2000. Antiikin käsikirja, Helsingfors: Otava.
Cocke, Richard 1980. “Masaccio and the Spinario, Piero and the Pothos: Observations on the Reception of the Antique in Renaissance Painting”, Zeitschrift für Kunstgeschichte 43, 21–32.
Stokstad, Marilyn 2011. Art History. N.J: Prentice Hall/Pearson.
Wintle, Claire 2008. “Career Development: Domestic Displays as Imperial, Anthropological, and Social Trophy”, Victorian Studies 50, 279–288.