Framställd i Victor Långs likkistaffär i Malm i Helsingfors runt år 1900, enligt tradition på beställning av den finska motståndsrörelsen mot förryskning men aldrig avhämtad, likkistan sägs ha varit avsedd för en politiskt oönskad person, men vem detta syftade på är inte känt. Eftersom likkistan tillverkades i början av 1900-talet, väldigt nära samtidigt med lönnmordet på den hatade ryska generalguvernören Nikolaj Bobrikov som blev dödsskjuten av Eugen Schauman i senatshuset i Helsingfors, vad som idag är statsrådsborgen, år 1904, har den fått smeknamnet ”Bobrikovs kista” (”Bobrikovin arkku” på finska) men det finns ingen uppgift om att den verkligen tillverkades för detta ändamål. Hursomhelst blev Bobrikov statligt begraven i Ryssland och med en kista framställd av en rysk tillverkare på statens bekostnad.
Efter finska kriget 1808-1809, ett krig var amiral Carl Olof Cronstedt, som tidigare ägt Hertonäs gård och sedan köpte upp gården igen och byggden den nuvarande karaktärsbyggnaden, deltog i och resulterade i att hans rykte förstördes efter Sveaborgs kapitulering, hade Finland varit en del av det ryska kejsarriket, som det autonoma storfurstendömet Finland, i personalunion med Ryssland. Under de första 90 åren av denna ”autonomins tid” hade Finland samexisterat med Ryssland relativt fredligt, men på 1890-talet kom den ryska regeringen att domineras av slavofiler som ville konsolidera riket kring en enhetlig slavisk kultur och grekisk-ortodox religion, och således utrota minoritetskulturen, däribland finsk kultur.
Detta ledde till en serie med förryskningsåtgärder som inleddes år 1899 genom det så-kallade Februarimanifestet som hade som syfte att integrera Finland som del av Ryssland och avskaffa landets politiska och ekonomiska autonomi genom att förryska landet. Detta framkallade mycket snart motstånd, men motståndet mot förryskningen förblev fredligt och passivt fram till 1904 då Bobrikov blev lönnmördad av Eugen Schauman i Helsingfors centrum i senatshuset. Detta inspirerade ett liknande attentat åtta månader senare då Eliel Soisalon-Soininen blev lönnmördad i sitt hem av studenten Lennart Hohentahl och efter Rysslands nederlag i rysk-japanska kriget 1905 som nästan förorsakade en revolution i landet, avslutades förryskningen, åtminstone tillfälligt, men inleddes igen år 1908 och fortsatte fram tills Rysslands statsminister Pyotr Stolypin blev dödsskjuten i operahuset i Kyiv år 1911. Efter detta styrde Ryssland Finland som en diktatur och polisstat fram till rikets kollaps år 1917 och Finlands självständighet då alla förryskning upphörde för gott.
Vad det kommer till den så kallade ”Bobrikovs kista” som finns på Hertonäs gårds vind finns det inte mycket dokumenterat om den och dess bakgrund. Som sagt, enligt tradition framställdes den på beställning av den finska motståndsrörelsen mot förryskning men avhämtades aldrig. Under förryskningsperioden 1899-1905 höll en hemlig aktivistkrets möten i Hertonäs gård var de drog upp planer för att lönnmörda generalguvernören och sedan gömma hans kropp i kistan som de beställt. Eugen Schauman hann dock slå till före dessa aktivister genom sitt attentat i juni 1904. Bobrikov fördes till Kirurgiska sjukhuset i Ulrikasborg var han avled dagen efter och blev senare statligt begraven i Ryssland. Elien Soisalon-Soininens lönnmord åtta månader senare var inspirerat av Bobrikovs, men huruvida Lennart Hohentahl hade några som helst anknytningar till aktivistkretsen som samlades i Hertonäs är okänt. Om denna berättelse är sann är inte kännt men den har fortlevt som en del av Hertonäs gårds samling av lokala anekdoter och spökhistorier som ofta dyker upp när man berättar om gårdens historia.
Något ironiskt är att Hertonäs gårds sista individuella ägare, John Bergbom, blev också mördad vid frukostbordet av en kringströvande grupp rödgardister som bröt sig in i gården år 1917 strax före inbördeskriget.
Mathias Kotilainens lokalhistoriska praktik på Hertonäs gårds museum har finansierats av Svenska kulturfonden.
Litteraturförteckning:
Bo Lönnqvist, Dödens ansikte: Tro och sed bland herre och folk, (Förlagaktiebolaget Scriptum, 2013), s. 34 (bild och bildtext)
Iltalehti, Hyytäviä kauhukertomuksia ympäri Suomea – Uskotko näihin tarinoihin?, Iltalehtis nätsidor (Kräver inloggning med Alma-konto), senast hämtad 12 augusti 2026, (https://www.iltalehti.fi/kotimaa/a/201807012201013206)